'Sommarn blev aldrig vad den borde blivit för mig, hade stora förhoppningar om många nätter bakom spöna under våren och sommarn men det kom mycket i vägen för detta. Fick nytt pb på första passet för året men efter det var det trögt, mycket trögt för mig. Så en dag i mitten av juli om jag inte minns fel så gjorde jag och min kompanjon Jon Sköld en satsning i vårat hemmavatten kroppkärr. Mäskningen skedde på platser som vi bägge trodde på och haft fiskkontakt på nästan alla. Det var en plats som jag trodde riktigt hårt på då jag bommat en fin fisk på denna platsen nån vecka tidigare. Tron som vi vet kan ju flytta berg. (Eller nåt i den stilen) På väg till sjön så gick mest snacket om den tilltagande vinden men vi hade fiskat i värre vind, det var iaf vad vi trodde. Grejorna packades och båten roddes ut mot platsen, båten i detta fall är en militärbåt och den vänder lika lätt som Johan Mjällby på blött gräs och med en vind som nästan blåste oss rakt ned i viken innan vi kunde ta oss till våran plats gjorde oss illa till mods. Vi gjorde fast båten och sa att vi väntar till efter midnatt då smhi sagt att vinden då skulle lägga sig. Tack smhi. Vinden tilltog efter midnatt. Då kom plan-C fram istället, (plan-B fanns aldrig egentligen den blåste bort samtidigt som plan-A) vi skulle sätta pva-påsar på alla spöna och kasta ut dem men när vi sedan kollar över vårat föråd av pva så har vi endast två påsar och pva-tape med oss. Vi delar broderligt på påsarna och sätter sedan stringers på de andra spöna, sedan kastas de ut i den kolsvarta natten utan en aning om vart de landar, bara ett hopp om att kunna komma nästan nära nån form av mäskplats. Det skall sägas att alla platser vi mäskat på ligger inbäddade i väldigt mycket nate och näckor med endast några små rena fläckar att lägga betet på. Så att kasta ut betena i mörker kändes minst sagt hopplöst. Men spöna åker ut och vi lägger oss tillrätta i sängarna med utan den minsta tron eller hopp på att höra mer pip än de som vinden gör. Efter 45minuters försök till sömn i den fortfarande tilltagande vinden så sker nåt som aldrig borde ske. Piiiiiiiiiiiiiiiiiipppp! Jons larm tjuter och han lyfter spöt och fisket följer med lungt hela vägen och ordet sutare nämns flertalet gånger men så många gånger förut detta år får jag håva en fin spegel till jon. Efter några snabba kort och många meningar innehållande 'sjukt','fel' och 'kajko' så fick en kanonfin spegel på mellan 8-9kilo simma tillbaks. Just i det ögonblicket när jag just skall öppna munnen och fråga min kamrat 'Hur fan gör du?' så får jag istället slänga mig på mitt mittenspö då detta inte heller fattat att detta skulle bli ett blankpass. Piiiiipppp, mothugg och fast fisk, men sen blir det en riktigt tung fight när fisken går in i mitt andra spö och fortsätter runt båten.Den ena rusningen efter den andra kommer men tillslut så tröttnar den såpass mycket så kan Jon håva den och jag utstöter några lättnande ord. Vi ser snabbt att det är en fisk som vi känner igen och efter vägningen så säckas fisken och vi kommer fram till att det är samma fisk som jag tog i våras på nytt pb på 10820g men nu hade den gjorde en fin ökning under sommarn och nu dra vågen till 11460g. Kastar sedan om spöt men det händer inget mer denna natten utom en sutare som tuggat i sig ett av mina beten men vi kunde inte klaga efter ett pass som detta. Allt som kändes så fel blev helt plötsligt rätt. Känns skönt att veta att även om det mesta talar emot för fisk i säcken så gäller det ändå att ha betet i vattnet för att ha den där lilla chansen som ändå finns. Tack för ett fint år kroppkärr.' // Rickard 'Ricki' Blomquist | 
